“Det börjar med en ren diskho” säger städgurun ”flylady” som driver en av de mest populära sajterna när det kommer till self management. Hon menar att man kan hålla hela huset städat och ordnat med enbart en kvarts insats om dagen och har genom sina automatgenererade emails en stor skara följare världen över.

Men när man står där i ett hav av gamla papper, disk, smutsiga strumpor och påbörjade oavslutade projekt så är det svårt att se hur en kvart skulle kunna göra en skillnad överhuvudtaget, än mindre få rätt på all oreda för alltid.
Flylady är då väldigt bestämd: Börja med att plocka ur allt ur diskhon, ställ det på bordet bredvid eller var som, och rengör sedan diskhon tills den är skinande ren – sedan kommer resten. Och det fungerar! För vi människor fungerar just så; när allting känns oöverkomligt så låser vi oss mentalt och all energi går åt till att släcka bränder, men så fort vi har fått reda på det mest akuta så får vi överblicken vi så desperat behöver och då hittar vi gnistan igen.

Det är som en städversion av Maslows behovstrappa – vi behöver det grundläggande för att fungera, och först när vi har det så släpps våra potential fria.

Flyladys filosofi är även att när man väl har fått ett system som man trivs med så krävs det minimal insats för att få hela maskineriet att rulla. Det fungerar likadant när det gäller processystem och projekt – när man har ett inarbetat system så räcker det ofta med en femtonminuters briefing på morgonen för att underhålla maskineriet.

Så min fråga idag är: Var är diskhon i din organisation? Hur mycket tid och resurser lägger ni på att släcka bränder? Och det viktigaste – hur nära är ni ett nästintill underhållsfritt maskineri?

Cat